Mänskligheten genomgår en stor demografisk förändring; vi lever längre. Idag är medellivslängden i världen uppemot 73 år. I den industrialiserade värl­den är den ännu längre, som i Sverige och Norge där den idag uppnår 83 år. Hur kommer ålderdomen att se ut, och upplevas, när livet blir längre?  

Under de kommande tio åren kommer det att råda stor brist på omsorgspersonal, med ett beräknat underskott på upp till 150 000 personer bara i Sverige. Den industrialiserade världen befinner sig i en liknande situation. Det gör att vi, tillsammans med många andra, ställer oss frågan: vem ska ta hand om våra föräldrar, och oss själva, på ålderns höst?

Vi har sett många goda exempel som genererat lycka och livslust i äldreomsorgen, och mött personal som gjort fantastiska insatser. Men vi har också sett brister som drabbat både boende och personal. Med den här filmen vill vi inspirera till en ännu bättre äldreomsorg. Vi letade därför efter en plats där äldre lever ett modernt, levande och lustfyllt liv trots den smärta, ångest och rädsla som följer med att närma sig livets slut.

En nyckel till detta tror vi är personal med ett humant förhållningssätt till sitt jobb, något som Monica exemplifierar. Tillsammans med de boende möter hon åldrandets svårigheter, samtidigt som de också firar livet.

Filmen rymmer många och starka känslor och talar till en publik världen över. Med humorns kraft och flera starka karaktärer når vi långt in i det universella mänskliga behovet av att leva ett meningsfullt liv.

LEVA TILLS JAG DÖR är en produktion av Film and Tell. Filmen är en samproduktion mellan Sverige och Schweiz, samproducent TRIPLE Entertainment, och med stöd av Film Stockholm. Distribution i civilsamhället av Diakonhjemmet, SBB, Ersta Diakoni, Bräcke Diakoni, Tre Stiftelser, GoesArt och Appva.

Alla har rätt till en meningsfull äldreomsorg. Vi har liksom många andra haft familj och släktingar på äldreboenden. Vi har sett många fina exempel, men också en del som varit mindre bra. Med den här filmen ville vi utforska och utmana bilden av äldreomsorgen. Därför letade vi efter en plats där de äldre lever ett levande och roligt liv – även om slutet står runt knuten. Monica och de boende på Sköndal är träffsäkra karaktärer som kan leda oss genom denna resa. De konfronterar åldrandets svårigheter samtidigt som de firar livet.  

Med en handhållen kamera följer vi Monica och Ella i en närhet som ger tittarna möjlighet att fördjupa sig i karaktärernas känslor. Samtidigt som vi får se Monicas självsäkra gester och skämt, ser vi också hur hon varsamt klappar ett rynkigt ansikte och hur hennes tysta tårar faller.  

‍LEVA TILLS JAG DÖR är en berättelse om att försöka försonas med livets slut, och göra det med humor, värme och flaggan i topp. Filmen utmanar vår bild av vad äldreomsorgen kan vara… och vad den kan bli.

Filmen består av scener och berättad som ett klassiskt drama med Monica som huvudkaraktär. Döden och risken att förlora de boende gör sig ständigt påmind och återspeglas i hennes nära relation till 99-åriga Ella. I centrum står Monicas band med de äldre, där humor och värme är hennes starkaste vapen mot smärtan.  

Vi ville göra en visuellt stark, djup och känslomässig film som talar till publiken, oavsett var den är i världen. Med humor och genuina karaktärer, utan filter, kan denna berättelse passera gränserna för språk och kultur och nå långt ner i det universella mänskliga behovet av att leva ett meningsfullt liv, hela vägen ut.

Mänskligheten genomgår en stor demografisk förändring – i dag har världens medellivslängd ökat till 72 år. I den industrialiserade världen – såsom de skandinaviska länderna – visar studier på ett ännu högre genomsnitt på 83 år. Vi lever längre. Men hur kommer ålderdomen att kännas och se ut i detta nya sammanhang?  

Under de kommande åren kommer det att råda stor brist på omsorgspersonal, med ett underskott på upp till 150 000 personer bara i Sverige. Europa och västvärlden är i samma situation och många människor kommer att ställa samma frågor som vi: Vem ska ta hand om våra föräldrar och oss själva när vi blir gamla? Hur blir våra upplevelser av att leva längre liv i det moderna och snabba samhället? Och hur ser samhället på äldre? Dessa frågor har fått än större betydelse under covid-19-pandemin.  

– Gustav Ågerstrand, Åsa Ekman, Oscar Hedin Hetteberg och Anders Teigen